Insurgent

Insurgent

Om bloggen

Fokus en tid framöver kommer säkerligen ligga på politiska inlägg, mina tidigare inlägg finns kvar, det här är INTE Fi Salas blogg, utan min privata.

Trevlig läsning!


Påt igen bara!

GjortPosted by Bea Tue, July 01, 2014 15:19:09
Då är det kört. Någon gång kanske jag lär mig att inte kämpa emot saker som tycks så givna, som om de är förutbestämda, oavsett om jag tror på det eller inte.

Jodå, jag har kastat in handduken och läser för att bli behörig lärare, och jadå, jag har ett nytt vikariat på en högstadieskola nästa läsår, och nämen se där, jag kunde inte hålla mig borta från ytterligare en valrörelse.

Back on track :)

ouppdaterad

GjortPosted by Bea Mon, June 03, 2013 19:38:23
Kategorin borde egentligen hete gör. För nu gör jag. Massor av andra saker.

näsan

GjortPosted by Bea Mon, May 06, 2013 21:29:49
fastnar det i. Sprider sig ut i bihålorna för att trycka på hjärnan och synnerven. Till slut så ser jag små rutor, först bara några sedan överallt. Nej det är inte migrän. Ingen vanlig i alla fall. Det är en ovanlig sort. Synbortfallet varar allt för länge så vi kan inte behandla dig som en migränåkomma. Avsvällande medicin. Jag skulle behöva det överallt. Inte bara till det som växer i bihålorna och gör så att rutor blir tomma, suddiga, förökar sig och snart ser jag inget alls och huvudet håller på att spricka. Först på ett ställe sedan överallt och yrseln gör att jag inte kan stå.

Men det var länge sedan nu. Länge sedan jag kände så. Oxascand är avsvällande för hela kroppen. Avslappnande. Till och med för det som brukar nästla sig in i näsan och svälla i bihålorna. Den där spända Bea. Sitter igen med fingrarna på tangenterna istället för nere i jorden. Trycket smyger sig på. Bean vet vad hon ska göra. Svälja en rinexin och en oxascand, bädda ner sig i sängen. Lyssna på någon ljudbok. Pianostämmaren om och om igen. Tills solen i Burma tar över. Och allt är bra imorgon.

....

GjortPosted by Bea Sun, March 24, 2013 20:18:48
Jag går över lagårsbacken

i överflödigt

pannlampeljus

hundarna halkar

över månisen

mina rågummiboots

känns märkvärdigt mjuka.

Samband

GjortPosted by Bea Thu, March 21, 2013 12:06:01
säger min man trött. Ser du inget? Nej, svarar jag. Jag ser inget samband, eller hur menar du? Med vad?

Att du börjar snurra igång, se saker, upptäcka de helt fantastiska ting och läsa och inspireras, pigg som en lärka mitt i natten.

Jo, så är det tänker jag tyst. Men jag låtsas om som ingenting. Jag har ju värsta grejen på gång, något som kommer att bli så stort om jag bara får det klart. Får det gjort. Och jag har ju börjat. Jag håller ju på med det hela tiden. Nystar i det där som alla sett, men som förbisetts av lika många. Åh, Harry tänkt om jag kunde prata med dig, tänk om vi satt på ett kafé och pratat om hur självklart allt är. Det som alla egentligen vet. Men som ingen låtsas om. Och tänk, vilket program vi hade kunnat skriva. Ett nytt manifest. Utan att behöva erkänna något av det som redan finns eller förkasta allt som inte finns. Sanning är. Så har du sagt.

Och jo, kanske har min man en poäng. Han ser mitt samband. Att jag får en känsla av samhörighet, med ytterligare en död poet. Och där jag nu befinner mig på på gränsen att slukas upp i något och försvinna in i en värld där bara jag, döda poeter och tankevärlden existerar.

Men jag rycks tillbaka. Och snart. Mycket snart. Kanske jag kan balansera och vara på bägge sidor samtidigt. Gråzoner är bara skit.

Next »